7 days.

nu har jag stängt av på riktigt. nu kör vi. ett två tre.
ikväll kanske philip kommer hit och glor på trainspotting. han hade aldrig sett den, så han lånade den, såg den en gång och tyckte den var alldeles för störd för hans smak. så ikväll får han se den med mig, the pro. sett den säkert 50 gånger utan att överdriva.

har verkligen inga pengar. det suger det.

pratade med my igår, det var trevligt. hon gav mig min dialekt tillbaka. jag borde kanske ringa mina vänner oftare. de hänger ju inte med alls.

den är det inte mycket mer att medla. the final countdown har börjat. 7 dagar. det blir bra det. min hjärna går på högvarv av allt tänkande. men det blir nog bra. 

nu ska jag göra något vettigt.

"I wished that I'd gone down instead of Spud. Here I was surrounded by my family and my so-called mates and I've never felt so alone. Never in all my puff. Since I was on remand, they've had me on this program, this state sponsored addiction. Three sickly sweet doses of methadone a day instead of smack. But it's never enough. And at the moment it's nowhere near enough. I took all three this morning and now I've got eighteen hours to go until my next shot. I've got sweat on my back like a layer of frost. I need to visit the Mother Superior for one hit. One final hit to get us over this long, hard day."





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0